Allmänt

Fear[less]

Tumblr_ljlhkkc5f71qer8hao1_500_large

Bild

Har tänkt på en sak mycket senaste dagarna.

Har försökt vända och vrida på denna sak för att förstå men det tycks vara lönlöst.

Saken är: R Ä D S L A

Har ni tänkt på hur avgörande denna känsla är för vårt vardagliga liv. Hur ofta rädsla styr oss eller uppmanar oss eller rent av Utmanar oss i vardagen.

Det finns olika sorters rädsla, det är jag medveten om men jag pratar om den rädsla som vi kanske inte alltid skulle definiera som just det.

Det finns rädsla som har bosatt sig i allas hjärtan och allas själ (om vi nu tycker att vi äger en sådan). Den rädslan har uppfostrat oss och utan att veta om det upprätthåller vi den genom våra destruktiva beteendemönster.

Att döma

Att rygga för nya saker

Att ducka för människor som påverkar en

Att göra illa sig själv och andra i den sekund man vet att man gör fel

Att sätta dövörat till

Att möta världen med tomma ögon då verkligheten gör overkligt ont

Att göra ngt man vet skadar men ändå göra det

Att inte vilja förändra sina dåliga egenskaper då de ger skydd (även om de stjälper) när allt annat är för ofattbart för att ta in

Är enligt mig exempel på när rädsla styr oss och vi väljer att låta den göra det.

Enkel psykologi, har man råkat illa ut så…. Ska detta vara skäl nog att göra andra illa? Eller för den delen tvinga sig själv att bete sig på ett sätt som man själv avskyr? Ska detta vara anledningen till att man inte ska våga testa nya vägar?

Jag vet inte om vår mörka bakgrund (då vem man än frågar skulle ha sin berättelse att förtälja) har blivit en uttjatad och urvattnad ursäkt för att bete sig lite som man själv känner för och komma undan med det.

Jag är trött på att höra på folks ursäkter eller deras bull om att de vet sina svagheter. Sånt tjänar inget till om man inte är beredd att förändras.

Annars förblir de dåliga ursäkter och ingen självinsikt.

Fridens liljor till er alla

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *