Allmänt

Den där längtan

Vågar jag längta?
Drömma?
Låta kroppen fysiskt sakna ngn jag aldrig mött?

Rädslan av hur ovisst det är har bedövat mig . Min längtan och alla förväntningar har motats till en öde plats där ingen kan bli besviken om det går illa.

Jag läser om lika många solskenshistorier som där det har gått dåligt.
Blir snurrig av allt jag läser. Av alla öden och drömmar som gått i kras.

Det är lång väntan och jag är både rädd och fylld av längtan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *