Allmänt

Ofrivillig förberedelse

Min son går igenom en kris.
Antar att det är vanligt…
Han har mardrömmar, är rädd för mörker och skuggor och “små figurer” som han tycks se, han är orolig på nätterna och vill knappt sova.

En utvecklingsfas? Ett kvitto på de förändringar som väntar honom?
Lite av allt kanske men oavsett sympati så kan en natt som vi nyss erfarit ta knäcken på den mest förstående.

Jag hann bara blunda i natt (alltså bokstavligt talat) så började han gny. Jag gick och la mig hos honom men insåg att min rygg inte skulle fixa ens fem minuter i hans säng. Låg kvar till han hade somnat och smög sen upp och in till oss. En minut senare dök han upp och ville sova med oss.
Bök och stök… Till han började snurra och ville ha vatten. Upp och hämta vatten. Sova en stund och sen: “mamma jag är bajsnödig”. Hej å hå… Tias ryckte in.
Tillbaka i sängen efter en långkörare på toa…här ngnstans har jag gett upp på sömn.
Som grädden över skitnatten börjar vilda beben i magen ha disco. Vilket hen ofta synkar väl med att storebror är uppe. Idag/i natt var det ett rejv i magen…

Väl i sängen ägnar storebror 15 min åt att pilla i näsan…och sen ringer klockan.

AAAAAAAAARRRRRRRGGGGG
kill me!!! Pleeeeaaaase

Jag tror att mitt beslut är taget för dagen. Nu räcker det med oro.
Jag har bestämt mig om bebens utsluss!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *