Allmänt

lite allt möjligt

Gårdagen gick bra.

Ja eller… jag höll på att dö av att sitta i massa timmar på en pinnstol men det var en givande föreläsning så jag tackar.

30 min innan kursen skulle sluta hör min sambo av sig på sms och berättar att lillen har fått en gunga i huvudet på förskolan. Jag får panik, börjar toksvettas och blir typ aggressiv.

Försöker andas lugnt och tänker att han nu är med sin pappa… ÄNNU MER PANIK.

Alltså inte för att han är med sin pappa men eftersom pappans och mammans smärttrösklar är olika gällande barnet så blir knäpp när jag är utanför kontrollzonen.

Kursen slutar och jag ringer till sambon och vill höra vad som hänt, Berätta att jag är arg på förskolan och samtidigt berätta för honom att vi inte är synkade. Jisses vilket utbrott.

Hemma fick jag se barnet som verkade må utmäkt, jag fick även berätta för Tias allt som kom över mig och på kvällen kunde jag resonera ngt mer med tanken kring varför de på förskolan valt att inte ringa hem och meddela mig ÄVEN om pyret klarade sig bra.

Jag kunde reda i min oro, Behovet av kontroll och typ förstå förskolans resonemang.

Jag tackar min insats på gymmet för denna resa. Bra att jag kom iväg trots förlamande trötthet, växtvärk i magen och foglossning.

Jag vred ner prestationsknappen ngt mer och fokuserade på att värma upp kroppen ordentligt på cykel och crosstrainer, gå igenom benen på maskiner då min foglossning har kommit igång ordentligt och kroppen behöver stabilitet alltså inga fria vikter och ingen smith maskin (buuuuhuuuu). Avslutade passet med en lååååång stretch av framförallt sätesmusklerna. Och vips så avtog smärtan ngt.

Allt lyssna på kroppen eller snarare höra vad den har att säga är så viktigt för min träning.

Idag kör vi jobb, lunch med ex-kollega och eftermiddagshäng med syrran.

Imorgon bär det av till Falun…

Ha en skön onsdag folket

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *