Allmänt

En till?

Att bli mamma första gången var en omtumlande resa för mig.
Jag ägnade min tid åt att utvecklas och lära mig allt om mig själv.
Detta för att kunna vara en bra mamma till mitt barn.

När mitt andra barn föddes var jag mycket lugnare inombords.
Färdiglärd för uppdraget.
Trots jobbiga gravidåkommor var jag lugn och motiverad.
När jag såg knytet första gången blixtrade tvivlen inom mig till.
“Kommer jag fixa detta?”
Är det så konstigt egentligen?
Är det inte mer än rätt att känna sig innerligt ödmjuk och lite rädd inför ett litet barn som vilar hela sitt väsen i dina händer.
Du som förälder kan göra vad du vill och detta barn behöver dig oavsett.
De är små, sköra och extremt utsatta.

Mitt barn får mig inte att tvivla på mig själv utan det faktum att jag beredd att bestiga vilka hinder som helst, höga berg och djupa hav. kan ibland få en att tro att man inte kommer klara det.
Men visst gör man!
Man gör allt, trots sömnlösa nätter och en kropp som värker.

Så denna gång har jag dubbla känslor. Är jag klar med barnafödandet?
Ska jag aldrig mer uppleva detta igen? Att få hålla ett mirakel som jag varit med och skapat?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *