Allmänt

Whatever you creat i Will be a part of

Hoj,
Jag igen. Emellan gos och blöjbyten och explosionsartade känslor över att vara mamma till två barn tar jag mig tid att fundera. Över livet och min del i det.
Jag står alltid med fot på barrikaden, beredd att ta till orden. När jag inte hettar upp över viktiga ämnen blir jag lite orolig, vad är nu detta?
Jag har gett mig tiden att fundera och denna gång har jag samtalat med mig själv om rasismens/nationalismens/fascismens/patriotismens (same same) framfart och min svala reaktion över det hela.

Jo! Idag tog jag äntligen bladet från mun och kom fram till att:

Jag, en flykting/invandrare/Iransk-svensk/MÄNNISKA, är trött på att bli vettskrämd över min säkerhet så fort det blåser högerextrema vindar.
Jag har jämt varit rädd över vad som ska hända min familj, om de ska “skicka” tillbaka oss. Om vi ska diskrimineras och/eller särbehandlas. Om vi inte ska vara välkomna. Hatade. Hotade.

Jag har hela mitt liv rustat mig mot glåpord, kränkande ord om min bakgrund och vår anledning att befinna oss här i Sverige.
När en person kränkte min lillasyster (ca 6 år) öppet i en affär brann orden hen uttalade i mig och jag kommer aldrig glömma vad hen sa.
Min rätt att vara som andra försvann. Och det uttalades.
Min familj hånades.
Vår mamma som är en lejoninna tog striden men det var redan skadat inuti mig.

Jag FÅR ofta höra hur duktig jag är på svenska och att man inte hör ngn brytning. Jag var 5 när jag lämnade Iran. Jag har levt i Sverige i 25 år. Enkel matte va?!
25 år.
Nog om det, de vill säkert väl.
De tycker nog att jag är duktig som ansträngt mig. Eller något.

Så, varför är jag svalare än andra när det kommer till hotet om mänskligheten? Varför?
Jo, därför att jag “slår” från underläge.
Förstå mig rätt. Jag skräms och förfäras över att vårt rena land har smutsats ner av att ett farligt parti har röstats in i landets hjärta.
Jag är rädd för vad som ska ske men det är inte enbart min strid. Det är inte jag som invandrare som borde skrämmas utan det är jag som människa.
Rasism är ett hot mot mänskligheten och demokratin. Mot allas trygghet.
Oavsett hud och hårfärg.

Min önskan är att de som är mest utsatta inte ska behöva strida så mycket utan det ska de som inte är utsatta göra för dem och för allas vår säkerhet.
Jag skulle gilla en värld där heterosexuella (i stor utsträckning)tog striden för alla homo/bi/trans/queer.
En värld där vita/västerländska/medelklassen tog fighten om rasism och människohat pga ursprung.

I min värld existerar inte “var kommer du ifrån” frågan. Det är så svårt att svara på nuförtiden. När ungdomarna har bett mig gissa deras ursprung har jag alltid gissat fel och de har blivit extra besvikna. Som att jag om ngn borde ju veta?!
Jag VÄLJER att inte bestämma och veta. Du är en människa och du har ett ansvar att vara en god medmänniska.

Jag väljer att lära mina barn deras rättigheter och ansvar. De kan då anpassa sig var de än hamnar.

Nu gråter mitt lilla människobarn och jag måste tillbaka till verkligheten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *