Allmänt

Blir man som man umgås

Har många människor omkring mig som är olik mig.
Det är iofs en självklarhet då ingen kan vara som ngn annan men nu menar jag rent allmänt.

I perioder när mina tankar har varit röriga och jag har tagit till flykt har jag också stått nära människor som är röriga och som flyr från livets olika delar.
Det har inte varit ngt dåligt utan antagligen det jag behövde då.
Kan vara så att man behöver det röriga till och från men nu umgås jag med en outstanding klick som deal:ar med livet kontinuerligt.
Ni vet, försöker kliva över hinder istället för att gräva sin egen grav/grop.
Sånt ger mig hopp och energi.
Jag älskar att utvecklas som människa. Jag vill lära mig att rätta till mina fel och brister, för det är min omgivning värd.
Jag vill ge lika mkt som jag får och det tycks min omgivning också vilja.
Jag vill undvika negativitet och bitterhet. Det tar död på mig.
Jag tycker om varma, kärleksfulla, kloka, omtänksamma människor som är jämna i sitt sätt att vara. Människor som pendlar känslomässigt får mig ur balans.
Jag har börjat hitta mitt jämna jag, jag strävar efter att vara en varm och kärleksfull människa och mkt har jag att tacka mig själv och mycket tack vare min omgivning!

Tack för att ni är ni

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *