Allmänt

Det där svåra

Jag blir otroligt skakad av att barn far illa. De är så otroligt maktlösa och så otroligt beroende av oss vuxna.
Vi formar deras världssyn, självbild och ger dem verktyg för att överleva.

Senast här skakades jag av den 21 åring i Kalmar som förgripit sig på 9 barn.
En förälders värsta mardröm.
Jag lämnar det mest värdefulla jag har i handen på andra vuxna ett antal timmar om dagen.
Jag måste lita på att det är bra människor som lär mitt barn det jag inte för under dessa timmar.
Jag måste lita på att de håller mitt barn tryggt.

Så när detta uppdagades kände jag att det var dags för oss att ta det komplicerade och svåra pratet med vår storis.
Jag rustar mitt barn för denna värld och med djup sorg i hjärtat måste jag injicera honom med sanningen om att vuxna gör illa barn.
Jag gör det lite i taget.
Smakar på orden lääääänge innan jag ger honom avtalet att förstå, läsa på och skriva under på.

Så detta samtal har jag länge förberett. Tänkt på vad jag ska säga och hur. Jag har tänkt att jag ska skydda mitt barn mot allt ont men han växer och en dag kommer han växa ur mina händer och utom mitt räckhåll.

Så vi satte oss ner med mjölk och bananskal framdukat och bara började.

“- Älskling, jag och pappa vill prata med dig om ngt allvarligt.
Det finns en vuxen människa som har gjort illa några barn. Hen var deras förskolefröken (vi säger fröken till både män och kvinnor).

– hur gjorde han?

– på lite olika sätt. Så vi vill prata med dig om vad andra får göra och om vad de absolut inte får göra.
Detta gäller vuxna men också dina dagiskompisar och andra barn.
En annan vuxen får absolut inte röra dig på snoppen, rumpan eller munnen. Det får inte dagiskompisar heller göra.

– okej mamma, ingen får röra min snopp och inte min mun. Men min kompis vill alltid pussa mig på munnen.

– vad tycker du om det?

-jag vill inte pussas på munnen.

– då säger du det till din kompis. Din kompis måste respektera att du inte vill det. Och du måste respektera när ngn av dina vänner säger att de inte vill.
Och kom ihåg att eftersom det finns vuxna och barn och ungdomar som gör dumma saker så är det viktigt att du berättar det för oss.”

Det var ett härligt samtal som slutade i att han fick klarhet över att den enda som får ta på hans kropp är han.

Det var svårt för mig att prata om men helt självklart för honom.
Älskade barn.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *