Allmänt

Självrannsakan

Upplägget var ju att dagen skulle bli lika härlig som igår och för all del, visst var det härligt!
Solen sken, jag fick tid med storhjärtat, träning hanns med men sen hände ngt…

Barnet (den äldsta) som sovit alldeles för dåligt ballade ur när han skulle hem från kompisen.
Miss i kommunikationen vuxna emellan, blandat med extrem trötthet skapade en ledsam historia som fick avsluta kvällen.
Barnet som blev besviken, arg, ledsen, oförstådd och tröstlös delade ut diverse hårda ord som träffade mig rakt i hjärtat och fick mig att vackla.
Vi pratade ut och mina tårar rann i tysthet när jag och barnet kramades. Länge länge.

Dessa ord gör så ont. Och jag längtar efter att göra rätt, säga rätt och vara rätt.
Mitt älskade barn…

Även nör vi är ledsna på varandra berättar jag för honom att vi älskar honom och den han är. Det som gör oss ledsna är det han säger.
Jag säger att jag aldrig kommer lämna honom oavsett vad och jag kommer alltid älska att vara hans mamma.

Nu är denna storm över och vi vuxna har pratat igenom och kommit med nya förslag på strategier.
70% kärlek och 30% gränser och tydlighet. Vi testar

Håll tummarna!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *