Allmänt

“När jag blir stor…”

Vissa dagar snurrar tankar, visioner och önskningar mer än andra dagar.
Mitt engagemang flätas samman med drömmen om att bidra till en tillåtande värld för mina barn…för alla barn.

En värld där samhällets normkedjor har krossats av oss bättre vetande.

Ni känner väl till frågan: “vad vill du bli när du blir stor?”
En överväldigande och ngt ångestladdat beroende på när i ålder den frågan ställdes.
Men det är framförallt en öppen fråga som inger hopp om valmöjlighet.
En underliggande frihet…
-du har alla möjligheter att bli vad du vill.

Föds man då till att vara ngt specifikt eller väljer man vem/vad man vill vara eller bli?

Föds man som kvinna/man eller bli man det?
Svaret på den frågan är för mig delikat.
Föds man till ngt är man liksom bunden till det oavsett. Det i sig kräver acceptans från omgivningen.
Blir man ngt (utifrån val, erfarenhet, ålder osv) finns enorm frihet. Valet ger människan rätten och därmed förståelsen inför vad som väljs.

Förstår ni krocken?
Vi vill inge hopp men är otroligt rigida när det kommer till det som människa väljer?!

För mig finns inga regler, den man är är i konstant utveckling MEN den bilden samhället har av en (hur man bör leva och vara) är på ett visst sätt.

Mitt barn bör
födas friskt, med ett kön, hårfärg, etnicitet, ögonfärg, följa vissa kurvor som talar om X för omvärlden, hen bör bli kär i det motsatta könet, inte bli mobbad, klara sin skolgång, inte hamna i riskzon, älska och hata (gärna på samma gång), ha sex vid en okej ålder, skaffa barn osv osv osv.

Det finns, från samhället, inte så många fria val.

Då behöver jag inte fråga mitt barn, då kan jag leverera hen allt om sin framtid.
Glöm fostran, glöm delaktighet eller förståelsen. Det är bara en fasad. Bygg din robot och programmera den.

Eller?

Jag vägrar! Jag vägrar att undvika att se mitt barn.
Jag vägrar.

Jag önskar oss frihet!

Mitt barn är född, det är det enda jag med säkerhet kan fastställa.
Vad mitt barn väljer att vara framöver är ngt som kräver min förståelse och villkorslösa kärlek.

Kan vi låta varandra bli vad vi vill, när vi vill?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *