Allmänt

Stanna upp

Ibland hör det livet till att känslosnubbla på sina egna (och andras) fötter och liksom landa i hög på golvet för att vila lite.

Istället för att slås ner av att man landat i en svacka kan man lugnt vända på sig och ligga alldeles stilla på rygg och lyssna på allt det man annars inte hör.

Igår kunde jag för första gången på länge slappna av i att Mathias var ledig. Jag tog sovmorgon, gick min promenad med Lou, åt lunch ute vid ån, gick själv och tränade och sen åkte jag in till stan för att fixa fransarna.
Fick sällskap av bästaste Anna som alltid får mig att skratta och känna samhörighet.

Kom hem till två trötta barn och lyxen att få säga godnatt till de finaste jag har.

När Mathias sen gick ut på sin löprunda kollade jag på dokumentären Paradise Lost och kände mig svimfärdig över hur orätt livet kan vara för ngra.
Se den om ni har tid!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *