Allmänt

I wont sacrifise

Sätter mig i badkaret och vrider vattnet. Svalkar mig. Låter värmen rinna av min hud och flyter iväg i tankarna kring de(t) viktiga.

Jag tänker på min pågående resa som startade lägre bak i horisonten. Den då jag offrade mitt allt för att känna mitt värde.
Jag tänker på människor som tagit sällskap med mig under resans gång.
De som klev på i början och som än idag reser med mig.
De som klev på, slog följe för att sedan kliva av och fortsätta sin resa på annat håll.
De som klev på men inte visste var de skulle. De klev av men ångrade sig och blev upplockade igen.

Ja, jag har blivit berikade av (nästan) alla möten. Jag har lärt mig om mig, mitt inre och om andra.

Jag inser att människan är inte enbart det som avgör relationen utan de unika tillfällen som är värda att minnas definierar vem människan är för mig.

Det är i det otrygga en vän kan visa sig ELLER bli osynlig.
För mig är lojalitet och näring till relationen viktigast.
Finns inte det och jag känner mig otrygg har jag svårt att definiera vad som är vad.

Svammel och oförståeligt för er. Glasklart för mig.
Jag är klar med orimliga uppoffringar som får mitt inre att brinna.
Jag umgås inte med människor som jag inte kan begripa mig på.

Jag lämnar inget osignerat utan meddelar när ngt känns fel.
Viktigt för min del.
Känns fair liksom.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *