Allmänt

Shout it from the rooftops, write it om the sky line

Har grämt mig idag.
Låtit det bubbla upp men även sjunka in. Svalkat av mig den värsta inre hettan och funderat en runda till.

Vad är det som känns och varför?
Vad händer i mig?
Varför känns det orätt?
Hur kan jag kommunicera det som känns så att det blir tillräckligt tydligt men utan att dra ngra kryss.
Hur berättar man för ngn att hens beteende sårar. Att det inte visar på vänskap utan det motsatta.

Ni vet väl att jag kommunicerar konstant. Jag gör det med orden, de sagda och osagda.
Jag sätter punkt. Väljer mina tillfällen. Stänger av.

Den som jag kommunicerar med hör mina ord och min önskan/strävan EN gång. Då är jag tydlig. Bokstaverar, uttalar, artikulerar och adresserar exakt var jag befinner mig.
MEN
därefter blir jag tyst och rak. Tydlig och stängd. Artig och korrekt.
Varför?

Jo, för när ngn kommunicerar måste mottagaren visa/prata/peka på att man förstått. Möta upp och känna in den som uttrycker sig kring var det ömmar.
Om man förblir tyst, går i samma upptrampade stig, pratar om blaj svalnar mitt förtroende.
Till den grad då jag börjar tro att denna människan inte vill/kan/förmår att vilja mig väl.

Där är jag.
Jag har kommunicerat. Väntat in.
Blivit besviken och backat.
Blivit besviken igen och behandlad som inget har sagts och nu väger jag på foten, inte på orden då de är sagda…
Detta är inte vänskap.
Inte i min värld. Ledsen men du lyssnar inte och därför är börjar tråden brista och gå av.

Livet går vidare.
Det gör det alltid.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *