Allmänt

Barn av sin tid

Ilskans eld fortfarande i mig efter morgonens uppvisning.
Jag kunde inte skaka av mig maktlösa känslan som höll i mig.

Jag tar inte emot påståenden så som;

“Sådana är barn, de tjivas.”

“Lite tuffa tag får man räkna med.”

“De måste lösa det på sitt sätt”.

NEJ FÖR I HELVETTE.

Barn är en direkt produkt av det vi säger/gör/lär ut/förbjuder/uppmanar till.
Om vi accepterar att de “tjivas” kan vi sedan inte gå bananas över att det förekommer mobbing.

Ni tycker att jag drar för höga växlar?

Jag anser att inget barn eller människa ska behöva bli utsatt för en obehaglig situation.
Det som är mest otryggt är väl ändå våld. Jisses!?
Tänk dig själv komma till jobbet och bli hårt undanknuffad vid kopiatorn. Eller få din kaffemugg ryckt ur dina händer. Eller varför inte få en smäll på ett möte?!
Vi tolererar inte sådant som vuxna utan då skulle det resultera i en arbetsmiljösituation alt en polisanmälan.
MEN
våra barn ska det vara okej med att bli knuffade, slagna, rivna osv.

Nej, nope!!!

Nolltolerans och ett ärende som borde öppnas av förskolan om ett barn är kontinuerligt våldsamt.

Jag kontaktade föräldrarna (via mail då de inte uppgett ngra andra uppgifter). Beskrev situationen jag bevittnade idag och det mitt barn klagat över sedan i våras.
Jag var tydlig med hur allvarligt vi ser på det!

Så får vi se!

Mitt barn mår bra men pratar om hur denna kompis ständigt trycker ner andra både verbalt och med knytnävarna.

Mitt barn har inte uppfostrats till att tåla tuffa tag. Mitt barn är ödmjuk, omtänksam och blir oerhört ledsen och kränkt om ngn behandlar honom illa. Som det ska vara, anser jag!

Jävlaskit

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *