Allmänt

Long way to go

Jag är en människa som tar åt mig av allt och inget.
Det går in i mig och bygger bo.
Jag funderar till hjärnan är redo att explodera, vänder och vrider och tänker på vad ditt eller datt betyder.
Jag har lärt mig att ta in folks eventuella skäl, alla har sina goda skäl.

Förut hade jag svårt att hitta nya vinklar och blev: ledsen-sårad-besviken-arg-oförstådd.
Det sistnämnda gjorde att jag ofta fick bära ansvaret för varför det hela blev som det blev.

Idag försöker jag mig på följande:
Ledsen-inre dialog och ska förståelse. Om känslan går till att jag blir sårad/besviken- vill jag ställa frågan, bolla tankarna med ngn annan för att skapa förståelse och hitta nya sätt att se på saken.
Jag blir ibland rädd att folk ska bli arga men oftast blir det inte så.
Oftast blir båda parterna klokare.
Det resulterar i att jag slipper bli ilsken och arg vilket gör att alla kan dela ansvaret kring situationen/problemet. Om om om det skulle vara så att man inte delar på ansvaret eller ser sin del har jag svårt att bli trygg i den relationen. Meet me halfway är viktigt för att man ska kunna ha en hållbar relation. Tycker jag!

Det har hjälpt mig så mkt men det har varit tufft att komma hit. Har fått ändra hela mitt sätt att vara.
Jag fortsätter jobba med mig själv. Både på utsidan och insidan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *