Allmänt

Nära mina känslor

Har just nu en mkt sällsynt period med mig själv.
Jag liksom känner varje hjärtslag. Varje känsla. Jag vandrar ut och in från tankar/oro/hopp/trygghet.
Jag är så grundad i mig själv. Jag för dialogen men mitt inre konstant.
Jag låter mig gråta, låter mig bli sorgsen, låter mig tala.
Jag stänger av och går in i min bubbla.
Ibland dyker dumma tankar upp och då fångad jag dem högt upp i luften. Trycker känslan till bröstet och springer in i mål.
Håller de elaka tankarna i handen och tröstar mig själv.
Jag tar plats och vågar tänka tanken på att lita på ngn.
Jag leker med tanken men än så länge låter jag mig själv vara.

Åh, jag älskar det. Älskar att vara med mig själv. Älskar all lärdom jag tagit.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *