Allmänt

Sett på fb #del2

Igår såg jag en bild som en facebook”vän” lagt upp och ngt i mig reagerade på bilden.
Visste först inte vad det var.
Bilden visade en bild på hen som lagt upp bilden tillsammans med en papperslös människa utanför en affär (en människa som tigger).
Hen beskrev sin goda gärning att handla lite mat till denna människa och vikten av att vi bör alla göra det och sen en selfie.

Jag tänkte…
Ngt kändes inte bra med den bilden.
Jag har gjort liknande saker, absolut inte knäppt en selfie med en människa i underläge men jag har orerat om mina fina handligar här på bloggen. Lyft mig själv.

Idag hände det igen, efter att ha handlat och köpt med mig lite saker till människan utanför affären kom det till mig.

Var befinner vi oss när vi behöver lyfta oss själva och högt berätta för andra när vi gör humanitära gärningar? När vi är medmänskliga?
Jag skäms varje gång jag ger ngt till en människa i underläge.
Jag skäms över att de ska behöva ha det så jävligt medan jag undrar vad jag ska fylla magen med.
Jag skäms över att jag inte har ett hum om deras utsatthet. Jag kanske eventuellt kan gissa mig till en del men det är säkert tusen gånger värre.
Jag skäms över att titta dessa människor i ögonen.

Hur kan jag då vilja posta på tex fb kring vad jag har gjort för andra?
Knäppa en bild på fattigdom och elände? Knäppa en selfie på utsatthet? Typ; här får du en påse för 100kr och du ska vara så tacksam att du får visade dig på en bild för alla människor jag känner. Skitsamma vad du känner om din utsatthet och ev skuld/skam över att behöva tigga men nu kör vi *klick*.
Avsaknaden av respekt för en annan människas integritet lyser med sin jävla frånvaro.

Borde inte solidaritet och medmänsklighet var självklart?!
Borde vi inte istället berätta om alla ggr vi inte hjälper våra medmänniskor.

Jag äcklas lite över tanken att vi trampar på andra för ngra likes.
Vi vet om när vi gör ngt bra, oavsett om det är för oss eller andra. Kan det få räcka av respekt för andra som befinner sig på ställen de inte vill vara i.
De önskar säkert att de slapp behöva skaka en mugg och tacka för våra småören.
Tror ni inte?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *