Allmänt

Gråt av förtvivlan

jag har så jävla fina människor omkring mig. Ni som verkligen betyder ngt, just ni är guld.

Idag pratade jag med min syster och hörde vad hon varit med om.
Tårarna slutade inte rinna. Jag känner mig förtvivlad när ngn jag älskar blir utsatt för orättvisor.
Jag lyssnade och försökte stötta men sorgen, denna sorgen över hur människor trampar på andra och får dem att för en sekund tappa fotfästet.
Människor utan respekt och empati.
Människor vars egna behov går före allt.

Jag känner glädje i att människor tar mod till sig, vågar stå upp och agerar.
Finns inget bättre och mer stärkande!

Jag låter mig själv gråta. Vad kan en annars göra när världen är uppochner?

Puss älskade syster!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *