Allmänt

När oron hopas sig

just nu är min oro för vår storis väldigt stor och känslan av att inte räcka till är påtaglig.
Vi har försökt hitta strategier för att kunna bemöta vårt barn på bästa sätt men går trots det vilse i djungeln av ilska, förtvivlan och litenhet.
Jag vet att vi inte är ensamma om att ha barn som far ut lite extra och känner desto mer.
Jag vet att det finns stöd/verktyg att få.
Jag vet också att saker kommer lägga sig i sinom tid men här och nu är ett oroligt barn vars tålamod, flexibilitet och förståelse för sin situation är under utveckling i kombination med att jag börjat jobba 100% för mycket i stunder.

Förstå mig rätt, jag längtar inte efter barn som är som stöpta ljus utan efter användbara verktyg att förstå mitt barn och vad som är bäst i stunden.
Ansvaret ligger på mig, anpassningen likaså.

Igår efter två tuffa ronder av trots, skrik och utspel kunde vi landa i sängen med en bra bok. Efter det pratade vi att han var gjord av kärlek… Varje del av hans kropp var gjord av vår kärlek och därför var det svårt för oss när vi kände oro över hur han mådde.

Livet är inte en dans på rosor och alla, ALLA har sin strid och sina problem.

Idag är en ny dag och jag ska göra det bästa av den.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *