Allmänt

That second you break

Bortom varje hinder finns ännu ett hinder som behöver bearbetas.
Jag vet inte var i processen jag befinner mig men jag vet att jag aldrig kommer komma ur den hel.
Jag vet att mina sprickor, sår och ärr finns som ett smärtsamt minne men också som en påminnelse om att de kan rivas upp vilken sekund som helst.
Idag gick jag under, ännu en gång i en specifik relation.
Vingarna bar mig inte och jag kraschade på ett märkligt men välbekant sätt.
Som att jag hoppades på ngt annat men förväntade mig en krasch.
Det som jag visste skulle hända hände och det skrämmer mig.
Var tar allt vägen härifrån.
Vi nådde botten och snuddade vid det oändliga mörkret.
Jag har hört att människor pratar om dessa trasiga relationer men jag skulle inte bli en av de.
Jaja…smärtan är min. Jag bär den, idag olikt dagarna innan.
Jag tänker att smärtan alltid närvarat men aldrig med vetskapen om att vi nått botten.

I lost.it

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *