Allmänt

Inne i processen

Ilska och sorg blir märkbart för mig nattetid. Jag biter ihop käkarna till den grad att jag får bända upp dem på morgonen. Axlar och nacken värker av överdriven spänning.
Hela mina mun är sönderbiten av ingen annan än mig. Gärna insidan av kinderna, säkert i samband med att jag låst mina käkar i vansinnes sorg.

Jag är trött.
Hjärnan är inpackad i gelé.
Tankarna finns där och processen låter sig inte vänta.

Jag är inte ångerfull utan mest fylld av omständigheter jag önskat slippa.
Jag är inte panikslagen utan slagen av den verklighet jag försökt blunda för så länge.

Den verklighet som talar om min plats för mig. Den plats jag äger och skapat. Men också den plats som saknar en del. Jag önskar jag kunde förstå saker bättre.
Vara mer hel. Känna större trygghet och tillit.
Jag önskar mig ngt annat än det jag känner.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *