Allmänt

Jobbijobbet

Att jobba med unga människor kräver sitt, både på gott och ont.
Men ofta inspireras jag av deras mod, styrka, förståelse och förmåga att sätta ord på svåra saker trots sina unga år.
Häromdagen satt jag kort i ett samtal med en elev som uttryckte att det har varit mkt då hen haft en stor konflikt med en av sina föräldrar.
Hen var inte arg och hade ej heller varit det då situationen uppstod men löste det genom att bryta kontakten med sin ena förälder.
Det svåra ansåg denna elev var känslorna kring att sakna ngn samtidigt som en inte vill träffa de.

Det fick mig att fundera på mitt och på hur det faktiskt är svårt att sakna ngn som en anser även har sårat en.
När en måste leva med att sakna en person för att den inte har förmåga att skapa ngt tillsammans med en.

Vi (jag och ungdomen) skulle ses på ett längre samtal och prata om känslorna som dyker upp.

Jag önskar detsamma hade erbjudits mig. Ngn som kunde bekräfta det jag känner men även få mig att förstå.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *