Allmänt

Att göra det svåraste som kan tänkas

Klockan är massor och jag är vaken. Vaktar flocken och sköljs under av alla känslor.
Om bara några dagar kommer jag sätta mitt tredje barn till världen och samtidigt avsluta en relation som borde varit självklar i resten av mitt liv.
Jag glädjer mig samtidigt som jag sörjer.
Jag vet inte varför jag väljer ett avslut i detta nu men känslan av att inte stå ut har aldrig varit så stark. Eller så har den det.
Jag tror att jag värderar kärlek mer än någonsin och där jag tycker mig se avsaknad av det får mig att vackla.
Jag vill vara i kontakt med mig själv och ständigt älska och respektera den jag är. För nog fan har jag krigat för att åstadkomma och förtjäna mig själv.
Jag är stolt över mig själv.

Nu i natt har jag skrivit brevet. Ångesten är stark och påtaglig. Men nu är det gjort.
Jag har gråtit och jag har bett till min gudinna att vara stark och fortsätta tro på detta avslut.

Nu ligger jag här och min juvel i magen rör sig efter att ha varit väldigt lugn under dagen. Jag tar det som ett gott tecken och ska försöka blunda.

Lugna andetag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *