Allmänt

Välkommen älskade barn

6 december 2017 föddes vår älskade trea.
Det blev som tänkt ett planerat snitt och allt gick bra (!!!).
Jag hade svårt att hålla lugnet men det ordnade den proffsiga personalen på SöS. En barnmorska som hette Lotta var ett enormt stöd utöver M.
Men denna upplevelse var så brutalt fin och läskig på samma gång då allt var förberett och jag hade inte en chans att tänka på ngt annat.

Bebisen la de på mitt bröst 09:24 och hela världen fick smaka på mina tårar av glädje och tacksamhet.
Jag hade skapat ett underbart mirakel i min kropp och äntligen låg hen på min kropp.
Jag hade klarat det! Om jag hade kunnat hade jag rest mig upp och tagit ett lyckoskutt.

Därefter var det lata dagar på BB, avd 73. Jag höll mig på rummet och kramade mitt barn och min man.
Vi fick besök av älskade syster och bonus bror.
Skrattade och grät.
Mig mage smärtade utan like och mina såriga bröst var (är) ingen lek.

Efter tre dagar var det dags att komma hem. Till våra barn som helt plötsligt inte längre var små. Världen vändes upp och ner och jag kämpar med att hitta till ngt nytt där vi får tiden att räcka till.
Barnen älskar sitt syskon och det värmer mig.
Mini pussar och gosar med bebisen så fort tillfälle ges och jag, jag slås av förundran över livet.

Bebisen har bara varit med oss i tio dagar men är en självklar del av familjen.

Magen? Den är en historia för sig och jag är lycklig om jag lyckas bli hel ngn dag.
Brösten? Den ena funkar och den andra gör så ont att jag vill kräla ur mitt skin.

Mitt största bekymmer är att få en stund om dagen för att göra sig iordning och borsta tänderna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *