Allmänt

Urvrål

Jag blev träffad på den ömmaste punkten. Den där punkten vi alla har men försöker täcka så gott vi kan för att det är som att all ens smärta fäster just där.
Jag täcker den med mitt liv och med idén om att om jag avleder mig själv når inget fram.
Så en dag när du är skör och när du inte har din sköld uppe träffar en giftig och vass pil dig precis där det gör som mest ont och inombords blir du som en skadskjuten fågel.
Flaxar, skriker och vill fly.
Egentligen spelar det ingen roll varför du blev träffad utan att du blev det.
Jag ser alla färger utom de ljusa. Jag vill bara gråta och slå bakut.
Jag vill skrika mina lungor ur min kropp.
Jag ser inga utgångar ur mitt tillstånd utom att fly. Bort bort bort.

Jag vet att jag kommer hitta tillbaka men just nu behöver jag tid.
Jag vet också att mitt skydd är sämre eftersom jag är helt slut. Jag vet att ord når mitt inre på ett sätt jag vanligtvis inte tillåter men där är jag nu.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *