Uncategorized

Mother of the year

Otacksam är en känsla som slår mig hårt i ansiktet i perioder. Jag är som känt stolt moder till de tre vise männen, juvelerna som får mig att häpna över min förmåga att vara förälder. Hur gick det till att lilla, sköra jag blivit mamma till dessa tre. Jag har tillsammans med min partner lyckats inte bara sätta dem till världen men även få dem hit.

Sen kommer känsla av otacksamhet. När jag inser att föräldraskap inte alls kommer så naturligt som jag trott. Det är en svår och nästintill omöjlig uppgift om man dessutom vill vara perfekt i ett uppdrag man aldrig haft. Jag ser alla mina fel varje sekund. Jag ser mina gränsdragningar som ett hot mot mina relation till mina barn. Jag ser inte hur människor gränsar sina barn på ett bra sätt, på ett sätt som gör barnen nöjda. Ja, ni hörde rätt. Dessa tankar som jag själv förstår kommer från mitt inre snarare än vad som är rätt. Jag blir trött på att se detta som gör mig känslomässigt utmattad. Jag vill vara ifred och inte vara ngn annans viktiga människa. Och inte ens då står jag ut med mig själv. Att ibland inte orka med.

Igår tog min Energi slut två timmar efter att jag vaknat. Barnen bråkade, skrek, lyssnade inte och allt jag gjorde var att försöka få vår morgon att fungera (läs: få i oss frukost). Jag tappade glädjen och lusten och ville bara gråta i min ensamhet resten av året. Allt pågick runt mig och jag ville bara dra. Jag kände mig inte glad. Alla ljud runt mig skar inuti och jag undrade hur andra gör det, hur de får allt att funka. Jag behövde vägledning. Ngn som sa, du är okej…

Sociala medier är inte sanningen för föräldrar. Livet är inte rena ytor och glada/lugna barn. Livet är kaos och tandagnisslan med stunder av glitter som strösslas på allt annat.

Ha en fin påsk och var snälla mot er själva! Ni är okej, precis som ni är.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *