Uncategorized

Trots. T R O T S. TROTS.

Vår baby Boss vaknade en morgon här under denna semester och vrålade om allt, testade varje gräns och satte sig på tvären oftare än oftast. Vi förstår ingenting (konstigt nog då vi har två äldre men till mitt försvar var de inte ens i närheten av denna unge). Jag gick ut hårt och hamnade i fler konfrontationer än jag klarade och behövde så jag blev tvungen att tänka om. Tänka ABC och förstå att detta handlar om trots/utvecklingsfas. När vi är ensamma funkar det att avleda, gå med, ge tid osv men andra dagar är jag helt slut och får panik så fort jag ser att han är på väg mot ett utbrott/motstrid. Jag tänker: jag orkar inte, jag orkar inte, jag kommer börja gråta, jag har inget att sätta emot osv. Försöker då att använda väldigt få ord och utmanar mig själv att ge tid till mini bossen. Detta kan handla om att han i en galleria vänder och springer åt motsatt håll bara för att. Eller att han bara dunsar ner på rumpan bara för att. Jag blir rädd att han ska skada sig eller bli rädd men han kan ju så mkt mer och när jag ”vågar” ge honom utrymme så släpper det efter en stund men jag håller mig nära utan att vara på. Gosh… på dessa två veckor har jag åldrats 10 år.

Jag vet hur jag själv och andra har låtit: men vad fasen ta tag i situationen och kör över ungens vilja. Låt inte barnet ditten och datten men nej. Det är inte alltid rätt. Har funkat till viss del på mina andra barn som har haft andra utvecklingsfaser men just på lillen här hemma funkar inte det utan resulterar i ännu mer motstånd.

Heja föräldraskapet. Jag lär mig mer än ngnsin.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *